Det kommer att handla om mat.
Men inte det som går att få som dagens rätt. Snarare forna dagars rätt.
Martin Bagge och Ensemble Mare Balticum ger sig ut på Musikriketturné med en föreställning med musik om mat och dryck från Lasse Lucidors tid.
Eller det där med Lasse Lucidors tid. Det var nog ett mest skrivtekniskt ordval. Mer korrekt hade varit att skriva att repertoaren sträcker sig över 400 år fram till, i sammanhanget, nymodigheter som Bellman och hans Fredmans Sång n:o 9. Men det är lite för långt för en ingress.
Hur som. Martin Bagge svarar på göteborgska. Trådarna och associationerna är många och citaten ur visor och litteratur flödar. Vad som börjar som en fråga om hur samarbetet med Ensemble Mare Balticum, EMB, fungerar utvecklas till en historia om en krog i Tartu, Estland, där de på gemensam turné skulle stanna för en bit mat:
– Vi var på väg från Riga och stannade i Dorpat, eller Tartu heter det nu, och EMB:s Tommy Johansson beställde in mat. Och det visade sig vara bäver. Det är väl en rätt exklusiv maträtt. Dock kommer vi inte att sjunga något om bävrar, säger Martin Bagge.
Nu är det så äntligen dags för en konsertserie som blivit uppskjuten flera gånger under pandemin. Men låtarna sitter ändå där de ska, lovar Martin Bagge:
– Ja, de gör det. Vi hade kommit en bra bit på vägen innan pandemin och vi ska bara fräscha upp det lite nu.
Sedan 1984 har Martin Bagge tolkat Bellman. Och kärleken till den svenska visskatten går tillbaka till barndomen.
– Jag är uppvuxen med det. jag brukar skylla på min morsa, som var folkskollärare. Hon satt och sjöng visor till sin gamla Levingitarr hemma. Det kanske inte är helt självklart att ha en morsa som är nykterist och som sjunger Bellman, även de mustigare låtarna, men så var det. Intresset kommer också från ett annat håll som jag gärna omhuldar: den kommunala musikskolan.
Huruvida dryckesvisor fanns även på de organiserade lektionerna låter vi vara osagt. Klart är i alla fall att musikhistorien är full av visor om alkohol.
– Det finns forskning om Bellman på det området. Det lär nämnas över 100 olika drycker i hans texter, den mest exotiska är kanske det kejserliga myrbrännvinet från Fredmans Epistel n:o 22. Det har jag smakat, förresten. De hade gjort de på Skansen, det var helt okej men de hade köpt sin myrsyra från Apoteket och inte gjort den själva.
Å andra sidan är det musikhistoriska smörgåsbordet inte alls lika stort när det kommer till mat. Om brännvin sjunger vi så fort en snaps kommer fram – men inte lika ofta om bruna bönor.
– Nej, man inser att det är så när man gör ett sånt här program. Men vi har hittat lite, säger Martin Bagge och nämner namn som Oswald von Wolkenstein, tysk skald verksam på 1400 talet, nederländaren Orlando Di Lasso och svenske Erik Lindschöld – som förutom flertalet psalmer också skrivit dryckes- och festvisor.
Ett 20-tal visor kan vi förvänta oss. Men se det inte bara som underhållning för här finns ett annat perspektiv, som också ligger djupt hos Martin Bagge: Att man också ska bli lite klokare. De senaste åren har han ägnat sig mycket åt Evert Taubes visor och tillsammans med författaren David Anthin åkt på segelturné i Göteborgs skärgård. Där har de bjudit in litteraturvetare och andra på sina föreställningar och det har blivit lite av en bildningsresa.
Och då kommer föreställningen om mat och dryck in som ett sätt att förstå sin historia:
– Ja, jag tycker det är en bra ingång till historien. Man kommer snabbt in på olika sociala skikt och inser att det har sett olika ut, att man ätit och druckit annorlunda, beroende på vem man var.
Under pandemin har det inte blivit så mycket spelningar. Men Martin Bagge har ändå haft att göra. Vid sidan av sitt projekt att lära sig alla verser och strofer i Fredmans alla epistlar – ”jag läste att Johan Ludvig Runeberg kunde det” – ligger han också bakom en ny bok.
– Ja, det har lite varit min räddning under pandemin. Jag och David Anthin har varit redaktörer för ”En svensk visbok”, med ett urval på hundra svenska visor och 150 sidor kommentarer. Det arbetet har tagit två år och vi har haft mycket god hjälp från kollegor runt landet.
Nu har det handlat mycket om historia – men om vi ser framåt. Vad överlever, vad lyssnar de på om 300 år?
– Alltså vi är ju så närblinda, Harry Martinsson skrev ju att ”Den närmaste tiden är våldtagen och belagd med alla tänkbara bojor”…
Här blir det en sista utvikning för det här samtalet:
– Jag hoppas att Lasse Lucidor kommer att klara sig. Och de tre, Bellman, Taube och Sjöberg, talade man om förr, att de skulle överleva. Men kanske att Birger Sjöberg är på väg ned och Olle Adolphsson på väg upp.
Och så blir det lite tyst.
– Och folkmusiken får man inte glömma. Eller Johan Helmich Roman.
Text: Magnus Karlsson
Bellmans sång n:o 9 (utdrag)
Nå ödmjukaste tjänare, gunstig herr värd!
Klang, en klunk uppå skinkan innan steken blir skärd!
Vad den soppan den var delikat – utan flärd –
och de frikadellerna, charmanta herr värd!
Sillsallaten förträfflig med äpplen och lök!
Deliciös den kalkonen i sin flottiga rök!
Maken bringa näpplig finns i konungens kök!
Råga mer i glasen, och den punschen försök!